Grönsaksfärgning - En ny modefluga?
Har du någonsin undrat hur man färgar garn eller tyger? Visst, butiker säljer färgämnen som kan användas för att färga tyg i tvättmaskinen, men nu har grönsaksfärgning blivit på modet.
Grönsaksfärgning är en metod som har använts för att ändra färgen på kläder och interiörtyger sedan urminnes tider. Enligt arkeologisk forskning har i synnerhet indianer praktiserat färgning i minst 5 000 år. Det handlar alltså inte om någon ny modefluga, utan snarare om att återuppliva en gammal sed.
Att färga med växter är lätt att göra hemma, men se till att du avsätter tid och plats för uppgiften. Jag kan föreställa mig en järngryta som bubblar över öppen eld utanför, då och då rörd om av ett stort trästaket. Slutresultatet är ett vackert ockergult ullgarn. En öppen eld och en järngryta behövs inte för dagens grönsaksfärgning, och processen kan startas i mindre skala.
Tips och instruktioner finns till exempel på Yles hemsida, hämtad från Strömsö.
Så vilken färg producerar varje växt? Det finns förmodligen lika många nyanser och färger som det finns växter, och den slutliga nyansen beror alltid på mängden växt som används och råvaran som färgas. Hur mycket färg materialet absorberar. Olika delar av växten påverkar färgen, såväl som växtens placering. En planta som odlas på en solig plats kan färga mer intensivt än en i skuggan, eller vice versa.
Ljung, som finns allmänt i den finska naturen, ger inte vackert anilinrött, även om man skulle kunna anta det, men det ger gula och bruna nyanser; guld- och rostfärger, samt olika nyanser av grönt, som mossgrönt, mörkt gräsgrönt, blågrönt och grått och svartgrönt. Ung ljung blir klargul innan den blommar. Gröna, orange och guld ljunggrenar. Blommorna är gyllene eller rostfärgade.
Gult och grönt föds från liljekonvaljer. Blå toner erhålls från kålrabbi (rävbröd). Askans blommor ger gult, rött, violett, lila och beige. Växten används flitigt, till exempel: för färgning av ull.
Du kan leta efter nyanser av rött och orange bland svampar. Du kan få rött och orange från bloodroot och bloodroot.
Vid insamling av växter och svampar är det värt att komma ihåg allas rättigheter, eftersom vedartade växter eller rötter endast får samlas in med markägarens tillstånd. Tänk också på de mängder av varje planta du behöver för färgning. Vill du ha en väldigt intensiv färg är mängden betydligt större än för en ljusare nyans. Mörka nyanser kräver ungefär tio gånger mängden i förhållande till garnet som färgas. Om du färgar ett kilo garn är antalet plantor då 10 kg.
Växtfärgning i nötskal: Växtfärgämnen avlägsnas först från växterna genom blötläggning och sedan kokning eller stuvning, varefter de fixeras på fibern med hjälp av så kallade avkoksmedel. Endast ett fåtal naturliga färgämnen fäster permanent på fibern utan efterbehandlingsmedel. Den viktigaste och äldsta sammandragningen är alun, som kan fås på apotek.
Det finns mycket litteratur om grönsaksfärgning och det är värt att bekanta sig med ämnet genom att läsa och framför allt genom att prova. Det skulle vara kul att höra om du har hittat en vacker färg från en helt oväntad källa!
